Stadigvarande bostad i ett skatteavtal
När två länder båda anser att du är bosatt där avgör skatteavtalet frågan med en rad kriterier. Det första är stadigvarande bostad: du har hemvist där du har en stadigvarande bostad till ditt förfogande.
Ordningen för kriterierna
Stadigvarande bostad → centrum för levnadsintressena → vanlig vistelse → medborgarskap → överenskommelse mellan skattemyndigheterna. Kriterierna tillämpas bara om båda länderna anser att du är bosatt där enligt sin egen lag, och bara för den period då det är så (till exempel från dagen för en flytt).
Vad som räknas
- varje bostad: ett hus eller en lägenhet som du äger eller hyr, även ett hyrt möblerat rum;
- den ska vara avsedd för ditt stadigvarande bruk och ständigt finnas till ditt förfogande;
- det är inte en plats för en vistelse som uppenbart är kort — en resa, en tjänsteresa, en kurs.
Vad som inte räknas
- en bostad som du äger men har hyrt ut till en hyresgäst utan anknytning till dig, så att du inte längre kan bo där;
- hotell och korttidsboende under en resa;
- att flytta från ett hotell till ett annat — då finns ingen stadigvarande bostad alls och kriteriet vanlig vistelse tillämpas.
Vanliga misstag
- Att tro att bara en ägd bostad räknas.
- Att betrakta en uthyrd lägenhet som tillgänglig.
- Att tillämpa skatteavtalets regel om hemvist när bara ett land anser att du är bosatt där.
- Att pröva hela året när konflikten bara gäller en del av det.
När du bör vända dig till en specialist
- Du har bostäder i båda länderna, har hyrt ut din tidigare bostad eller har flyttat under året.
- Båda skattemyndigheterna gör anspråk på dig; ett intyg om hemvist eller en ömsesidig överenskommelse kan behövas.
Källor
- OECD Model Tax Convention 2025 (Full Version): Art. 4(2) and Commentary, paras 10–14
- OECD Model Tax Convention: Condensed Version 2017
Källorna kontrollerade: 2026-11-10. Allmän information, inte juridisk rådgivning. Skatteavtal och nationella lagar kan avvika från OECD:s modellavtal; kontrollera alltid det skatteavtal som gäller för dig.